Nu ikväll, sen jag senast skrev, har jag pysslat om mig själv lite. Tagit på mig mjukisbrallorna, för att komma i rätt stämning, Jag har noppat ögonbrynen, jag brukar slarva och bara ta det värsta på morgonen och sen låta det som knappt syns vara kvar. Idag blev det hyffsat, bättre än innan. Har även ångat ansiktet, klämt ( trots att det är förbjudet ) mina värsta pormaskar. Och nu sitter jag med en ansiktsmask som är varm, eller den var varm. Dags att ta av den kanske!?

Tänkte att jag skulle fixa naglarna också, för en gång skull. Jag brukar alltid tänka och planera att jag ska göra allt detta men det blir aldrig. Antingen är jag för trött eller kommer annat imellan.

Att ta hand om sig själv är a och o. Jag är otroligt stressad ( egentligen för ingenting ) och orolig m.m. Ångest säger andra, svacka säger jag. Men att pyssla om sig själv får en att slappna av, man hinner tänka efter och man sänker tempot ett steg - neråt. Jag hoppas att jag behåller det lugnet jag har inom mig just nu. Vilket verkar vara svårt med tanke på min praktik. Men det ska gå! Hej och hå.

Dagen har varit händelserik med mycket på schemat. Eller det har känts så. Gå hit och dit, långa promenader och långa "lektioner". Ja, jag har praktik just nu. Jag är på en tränings skola för utvecklingsstörda, förståndshandikappade m.m. Det är spännande men gud, man blir trött i huvudet. Jag har ett lite försprång då jag redan jobbat med detta en gång tidigare. Enda nackdelen var att jag var mindre, förstod men inte så mycket som jag gör idag. Min mentor sa att man skulle bli trött i huvudet och ja, har har rätt. Jag hade bara glömt bort det. Det är trots allt två årsen sen sist.

Nu är hösten här och jag är glad! Som jag nämnt tidigare älskar jag hösten, det är min årstid. Enda nackdelen är att det är så fruktansvärt kallt på morgonen, burr. Jag har nya stövlar, och jag är rätt nöjd. Nu ska jag bara inhandla ny vinterjacka, en ny höstkappa, mössa, vantar m.m.

Allt hade varit perfekt om det inte varit för en sak. Jag borde ha varit förbi detta. Detta borde inte få styra mitt liv. bort..

Åh, jag älskar verkligen hösten. Det är min bästa årstid. Det är så mysigt när det blir mörkt tidigt på kvällarna, man tänder ljus och myser med filtar och gott sällskap. Finns det något bättre? Man får även lov att ha koftor, mössor, halsdukar och vantar. Fina jackor och ja, jag kan fortsätta hur länge som helst. Jag gillar hösten bäst med andra ord.

Vet ni vad jag vill göra? Jag vill leva som Carrie i Sex and the City. Jag vill ha en egen Mr Big och jag vill ha massor av skor och klänningar. Dock har jag bättre smak än henne, det har nog dom flesta.  Jag vill umgås med mina bästa vänner, fika och på kvällen gå ut och ta en drink. Shoppa och ha ett roligt jobb. Jag  vill vara känd. Eller, bara lite känd. Folk ska veta vem jag är. Det hade varit roligt.

Annars, vid denna tiden, brukar jag ligga i sängen. Knappt redo att stiga upp. Nu, idag är jag näst in till färdig. Jag ska bara platta håret och byta om från mina vita jeans till ett par ljusa istället. Och borsta tänderna. Sen är jag redo för skolan. Föresten, kan man någonsin bli redo för den? Haha!

Dagens outfit kommer antingen om en stund eller så får jag helt enkelt fixa den när jag kommer hem igen i eftermiddag.
Idag måste jag verkligen få tag i min praktikplats. Dom svarar inte när jag ringet, gr. Men det är bara ett stenkast från min skola så tänkte knalla bort där idag, så får dom se vem jag är. Dock har jag en aning om vem min handledare är. En gammal pojkväns mamma. 

Jag satt nyss och läste Blondinbellas blogg,  hon har helt rätt i det hon skriver. Hur orkar vi? Jag själv kan se mig själv i mycket av det hon beskriver. Mångas liv set ut just såhär. Kraven är så otroligt stora idag, både i skolan och som individ själv. Idealen har blivit för svåra att leva upp till och ingen klarar av att leva upp till dessa. Skenet bedrar och det kan se ut som man gör det - men innerst inne måste man må dåligt.

Jag mådde otroligt dåligt för några årsen. Jag hade en stor press på mig själv, som jag själv skapat. Jag är äldst bland mina syskon, jag har alltid tyckt om mat och inte brytt mig så värst mycket om min vikt, hur jag ser ut med mera. Medans mina syskon är otroligt utseendesfixerade, speciellt mina två yngre systrar. Detta satte genast igång mig, jag började äta mindre, kollade vikten flera gånger om dagen. Jag kände på låren, speglade mig. Det jag såg var hemskt, jag var hemsk i mina ögon.

När man sedan kom upp i en viss ålder och började man träffade killar, genast ökade pressen mer. Man skulle se bra ut 24 /7, man skulle ha rakade ben och fina underkläder, även om ingen tittade. Nu när jag tänker tillbaka det var det mest för min egen skull, man kände sig fin och visst är det så, underkläderna gör mycket - även om ingen ser. Så kan jag känna än idag, men jag låter aldrig det mer styra mitt liv. Jag hatade mitt utseende, jag hatade mig själv ett tag. Hata är ett fruktansvärt stark ord, men det är det enda ordet som kan beskriva hur jag kände då.

Idag vet jag att jag ser bra ut, jag gillar min kropp som den är och jag försöker inte vara någon annan än den jag är. Jag äter precis hur mycket jag vill, vad jag vill. Men jag tänker endå lite på vad jag stoppar i mig, det är viktigt att ha en sund inställning till mat. När jag träffar killar idag, ( det låter som jag alltid gör det, vilket jag inte gör.)  är jag mer lugn. Jag är den jag är och jag försöker inte vara någon annan. Det är viktigt att man är sig själv.

---

Trots min klump i magen känner jag mig speciell. Det är väl så när man vet att någon tycker om en. Det är en härlig känsla som aldrig ska försvinna, det pirrar sådär mysigt i kroppen. Kan det vara kärlek som smygit in i mitt liv?

Vet ni vad jag vill här mest i hela världen? Jag vill flytta hemifrån och sen vill jag ha en bebis. Ja, visst låter det sjukt och det var min mammas första kommentar när jag berättade det för henne, ' jaha, du har du bevisat att du inte är så smart trots allt ' och så skrattade hon lite sådär elakt. Jag förstår henne, jag skulle med fått lite smått panik om min 17 åringa dotter säger att hon vill ha barn. Jag förstår fullt ut.

Jag beundrar alla unga mammor. Jag läser många bloggar, skrivna av unga mammor och jag blir helt till mig.  Jag vet att det inte är många tonåringar som drömmer om detta.Och att det kan vara jobbigt att vara en ung mamma idag, är jag väl medveten om. Jag antar att det är den där lillgamla tjej inom mig, hon som vill bli vuxen nu, som härjar i min kropp. Jag har alltid velat bli vuxen och handlat lite som en vuxen många gånger när jag var liten.

Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt en ond tanke om unga mammor, nej. Ni ska ha beröm. Medans andra ser upp till kändisar ser jag upp till unga mammor. Någon gång ska jag med få min lilla familj som jag drömmer om, den dagen kommer vara den lyckligaste i hela mitt liv.