att ge upp är ingen utväg.
Halva dagen har gått åt att tänka, enda sedan jag lämnade sötnosen på stationen vid ett har tankeverksamheten varit igång på 190. När jag väl börjar tänka på något kan jag inte sluta. Det är både på gott och ont. I detta fallet, mindre bra. Men det är söndag och ja, idag finns det inga ursäkter. Söndagar är funderar dagar.
Jag har alltid varit den där lillgamla tjejen. Att festa och vara ute halva natten är inte min grej. Även om det blivit mycket sånt på senaste tiden. Jag blev förvånad över mig själv att jag kom hem halv åtta en lördagsmorgon. Min första tanke när jag la mig i sängen ' vad har hänt med emelie? ' Det har alltid varit ordning och reda på mig. Om man jämför mig och min syster, om är två år yngre, var jag alltid den duktiga. Hon som aldrig hittade på bus, hon som aldrig brydde sig om hur hon såg ut.Medan min syster alltid varit otroligt utseendefixerad och är det än idag, hon hittade på bus och allt som var förbjudet testade hon och gör nog än idag..
Som ni vet har jag inte mått så bra på sista tiden, dock tänker jag inte gå in på varför. Det är för personligt för att det ska skrivas i en blogg, som vem som helst kan läsa. Alla har sina spärrar och det är nog min största spärr; hela världen ska inte få veta mina problem. Det är min och mina närmaste ensak. Vi kämpar tillsammans, det räcker.
Men, nu kommer det dära men;et. denna helgen har förändrat hela mig, jag har tagit min första steg mot rätt riktning. Jag är inte störd, bara varit lite deprimerad. Jag träffar världens finaste människa, han är perfekt i mina ögon och inte alls som många beskrivit honom. Det är en sak jag tycker om med mig själv, jag skaffar en egen uppfattning innan jag dömer människan. Många, även jag själv, har gjort saker som man är mindre stolt över. Det jag är glad över är att jag kan bortse från allt det där som är mindre bra. I varje människa finns det något bra, alla är speciella. Den här killen har verkligen tagit mig med storm. ♥ Jag tänker inte avslöja mer, tiden får utvisa vad detta leder till, låt det leda till något bra!
Det blev ,som vanligt, ett långt inlägg med en massa känslor. Från och med är Emelie tillbaka i leken.
Jag har alltid varit den där lillgamla tjejen. Att festa och vara ute halva natten är inte min grej. Även om det blivit mycket sånt på senaste tiden. Jag blev förvånad över mig själv att jag kom hem halv åtta en lördagsmorgon. Min första tanke när jag la mig i sängen ' vad har hänt med emelie? ' Det har alltid varit ordning och reda på mig. Om man jämför mig och min syster, om är två år yngre, var jag alltid den duktiga. Hon som aldrig hittade på bus, hon som aldrig brydde sig om hur hon såg ut.Medan min syster alltid varit otroligt utseendefixerad och är det än idag, hon hittade på bus och allt som var förbjudet testade hon och gör nog än idag..
Som ni vet har jag inte mått så bra på sista tiden, dock tänker jag inte gå in på varför. Det är för personligt för att det ska skrivas i en blogg, som vem som helst kan läsa. Alla har sina spärrar och det är nog min största spärr; hela världen ska inte få veta mina problem. Det är min och mina närmaste ensak. Vi kämpar tillsammans, det räcker.
Men, nu kommer det dära men;et. denna helgen har förändrat hela mig, jag har tagit min första steg mot rätt riktning. Jag är inte störd, bara varit lite deprimerad. Jag träffar världens finaste människa, han är perfekt i mina ögon och inte alls som många beskrivit honom. Det är en sak jag tycker om med mig själv, jag skaffar en egen uppfattning innan jag dömer människan. Många, även jag själv, har gjort saker som man är mindre stolt över. Det jag är glad över är att jag kan bortse från allt det där som är mindre bra. I varje människa finns det något bra, alla är speciella. Den här killen har verkligen tagit mig med storm. ♥ Jag tänker inte avslöja mer, tiden får utvisa vad detta leder till, låt det leda till något bra!
Det blev ,som vanligt, ett långt inlägg med en massa känslor. Från och med är Emelie tillbaka i leken.
Kommentarer
Trackback
