De senaste dagarna, eller veckorna ska jag nog säga har jag haft en ordentlig bloggtorka. Jag har istället försökt reparera mig själv, försökt må bättre och jag har försökt bli av med den hemska ångesten som hängt över mig den senaste tiden. Jag vet inte hur många inlägg, deprimerande, jag har skrivit men inte publicerat. Antar att det har behövts, att få skriva av sig är som att låta någon ta bort några extra kilon från låren - man känner sig befriad.

Istället för att själv försöka vara en förebild för andra ( vilket man alltid är, oftast är man inte medveten om det ), så har jag låtit andra inspirera mig. Jag pendlar varje dag till och från skolan, på tåget har jag tittat på människor, försökt lista ut vad det är för sorts människor. Detta är omöjligt men att fantisera och skaffa sig en egen uppfattning om just den personen man tittar på är roligt.

Jag har även försökt att bli av med mina sömnproblem och vet ni? Jag har lyckats. I två dagar har jag somnat innan tolv, vilket var omöjligt bara förra veckan, dock vet jag inte om det är borta helt eller jag bara blivit lurad? Men jag mår bättre nu, ( hur kan man inte göra det i hans närhet ), så  problemet måste vara borta, annars vet jag inte vad jag ska göra.

Ikväll kommer två underbaringar till mig, kan det bli bättre? Båda ska sova här och jag tycker om er så mycket. Ni betyder  verkligen. Och tack Annie för att du finns, jag kan säga det om och om igen. Glad att vi lärt känna varandra!

Jag är på partyhumör, jag känner för att göra något vilt och galet. Ska lugna er med att det blir ingen party kväll utan en kväll med en massa mys.