detta är något jag verkligen vill.

Jag kan inte förklara hur jag känner just nu. Det är som mediumet som mamma går till säger ;  ' just nu är du låg men du blir bara starkare och starkare för varje gång. Snart är allt jätte bra igen. ' Ja, min mamma går till ett medium och tro vad ni vill, hon är äkta. Hon har berättat saker om mamma och min extra mamma som hon absolut inte kan veta. Det vore omöjligt för henne att ta reda på dom sakerna.

I alla fall så sa detta mediumet att jag kommer flytta hemifrån inom en snar framtid. Jag kommer vara glad åt det, planera och jag kommer tycka att det är skönt. Och jag kommer klara mig, eknomiskt och så vidare. Och ja, hon har rätt. Jag kommer nog flytta hemifrån inom en snar framtid, det är ju det jag vill. Men först måste jag ha jobb osv vidare, tänkte hitta ett helg jobb och efter skolan eller något. Sen ska jag börja spara mina pengar, lite varje månad. Detta betyder att jag inte kommer göra vissa saker som jag gör just nu, bye bye . Åh. detta är något jag verkligen vill, trots att jag 'bara' är 17. Jag ska sätta mina planer i verk efter gymnasiet.

Jag har alltid varit självständig, samtidigt som jag behöver närhet. Vilken mänsklig varelse gör inte det? Jag syftar på att jag inte faller för grupptryck och säger någon något dumt till mig kan jag gå och grubbla över det hur länge som helst, men jag låter det mycket sällan påverka mig. Jag vet vem jag är även om det inte känns så alla gånger. Men det tillhör väl tonåren och det är så det ska vara. Det hade nog varit konstigt annars.

Ni anar inte hur mycket jag växt som person. Ibland kan jag bli rädd för mig själv, att jag vågar mycket mer. Jag är sällan nervös längre, det där onda i magen är borta och jag tycker om mig som jag är. Dock finns det saker som jag måste bättra mig på. Jag är hur bra som helst på att kasta mig i in saker som jag inte kan hantera, och ja, jag syftar lite på boysen. Jag tänker inte alltid efter, Allt handlar självklart inte bara om killarna, verkligen inte. Men det är en stor del i det hela. Nu när jag tänker tillbaka, skrattar jag åt de val jag gjort. Det är ju lätt att vara efterklok. Oc sen heter jag inte Emelie helt i onödan.

RSS 2.0